Fjäder

Frusen idag 😬. Det blåser som sjutton ute - och småskvätter. Så än så länge håller jag mej inne. 

Igår kväll åskade och blixtrade det, och nederbörden var betydligt mer än småskvättande!!!

Denna april bjuder verkligen på omväxlande väder.

 

Har precis ätit en skål värmande tomatsoppa och nu är jag inne på jättekoppen med earl greythé.

Fryser fortfarande 😌.

Men det värmer att läsa alla fina kommentarer om mina alster som jag lagt ut på facebook 😍.

För nu är jag äntligen klar med mina "vinterprojekt". Stora tröjan av stickade lappar har jag på mej just nu, och fantasiskapelsen av ett tomt klockhus med en massa fantasifilurer står ute i köket. 

Ja, det har varit jätteroliga projekt, som lärt mej en hel del.

 

Till och börja med så var jag lite försiktig och bunden av krav som jag hittade i mitt förflutna. Ja, såna där krav som aldrig uttalas egentligen, men ändå finns där, som spärrar och hinder för den egna utvecklingen och välmåendet. Man kan inte göra si eller så av olika anledningar!?

 

Jag har inte stickat lapparna till tröjan med den angivna stickstorleken - jag körde med samma stickor rakt över, oberoende av vad som stod på nystanet. Jag har blandat både stickat och virkat hur som helst. Där jag hade tappat en maska broderade jag en blomma. Jag har lärt mej att sy ihop stickade lappar så att sömmen blir platt. En del lappar fick jag dra i lite, så att dom skulle passa in i "mönstret". Andra virkade jag på ett varv runt, så dom blev större...

 

Resultatet blev en ytterst personlig och härlig tröja, och jag har använt den sen den blev klar!

 

Skapelsen med klockhuset drog fram andra såna där tankar om hur saker och ting ska vara.

Man kan till exempel inte plocka isär en handgjord klocka från 1949 (det stod med blyerts inuti), såga sönder den och måla den i grilliga färger...

Säjer vem?

Jo, röster i uppväxten och livet i övrigt som vill diktera regler och få en att hålla sej på mattan (och innanför dom utsatta ramarna).

 

Jag plockade isär klockhuset, satte bladguld på örnen - och målade *huset' grönt och turkost. Jag sågade upp kanterna och satte en ledlist med belysning inuti. Sen fyllde jag hela härligheten med så myckat fantasi jag kunde komma på i tillfället. Olika material, blandat hur som helst. Och jag använde inte alla delar jag plockade bort från ursprunget... 

 

Resultatet här, blev en kul fantasipryl med belysning. Lampa, konstverk, dekoration...whatever!

Det viktiga var att jag lärde mej att använda mitt eget huvud, utan inblandning av någon annan som satte gränser.

 

 

Tänk att det skulle ta så förbannat lång tid att lära sej och förstå såna här saker. Jag är ju för sjutton snart pensionär 'på riktigt' (65 år), och hela livet har jag lyssnat och tagit till mej av andra människors gränssättande och regler. Nu kanske det inte är enbart av ondo, men det begränsar i alla fall både ens tänkande och uttryckssätt, vad det än handlar om. 

Så nu håller jag alltså på att balansera upp detta igen - "från hämmad till fri" 😂

Vad månde fortsättningen bli?  😂

 

 

Jag har köpt på mej ytterligare klockhus som ska bli till någonting annorlunda och roligt. 

Och nu vet jag var jag kan hitta garn till kommande handarbetsprojekt.

Övrigt material har jag hela min woman cave full av - och fantasi lider jag ju ingen brist på... 🤓

 

Men för tillfället är det förberedelser inför sommar, värme, odling och växter som står på agendan.

Ulla och jag har satt mängder av frö, och igår var det dags för omskolning av plantor...