Livet ÄR faktiskt underbart!!!

Det är fortfarande söndag, fast något senare på dagen.
Måste ju komma med ett inlägg som är lite gladare också känner jag. För trots allt, så går ju livet vidare och jag måste anpassa mej till det som sker, så gott det går - och kan jag inte anpassa mej, ja då får jag väl fajtas då!!!
 
Vi hade i alla fall väldans roligt en kväll i förra veckan. Meningen var att vi skulle hälsa på och grilla. Men det blev grill, bad och övernattning - och sååå himla trevligt! Tack snälla ni, för en fantastisk kväll...
             
 
 
Regnet vräkte ner, och vi hade det helt ljuvligt i både
27 och 37°. Med och utan bubbel...
 
Belysning i poolen och det lite kyliga regnet, gjorde att
älvorna dansade över vattnet...
Och några dansade i vattnet!!! 
 
En magisk kväll!
Och att vi fick övernatta i "garaget" gjorde inte det hela sämre!!!
Frukost ute i morgonsolen, med en fantastisk utsikt över Kinneviken!
 
 
Regnet har varit vår följeslagare ett par dagar nu. Så härligt efter all sol och torka.
I helgen var vi på två loppisar, tillsammans med goda vänner. Den ena klarade vi oss torrskodda på, men den andra blev blöt!
Katthemmet utanför Skara hade som vanligt massor av roligt. Försökte dock att minimera mina inköp...
När sedan himlen öppnade sej, då var vi i Örslösa. Där var det livskamraten som handlade mest!!!
Ett mångfald av paraplyer följde auktionsutroparen.....
 
Nu ska jag snart soffa ner mej framför TV:n och se på  'Morden...', efter att ha suttit ute på stentrappan och ätit.
Idag blev det Chili con carne, typ - och vitlöksbröd med ost...nom nom..!!
 
Hej så länge, och tack för att du tittade in...
/  Kram från Fjäder
 
 

Visst är livet underbart...!!!

Det är söndagförmiddag och mitt sinne känns tungt.
Denna semester har varit allt från totalt helt underbar - till rena jävla katastrofen. Naturligtvis på helt olika plan, men sammantaget, ja så är det.
Imorron börjar vardagen igen. Med arbete och rutiner.
Fast i mitt hjärta känns det just nu, som om det bara finns ruiner....
 
Jag hade en naiv och förhoppningsfull föreställning, om att 2017 skulle bli ett kanonbra år.
Tjosan, vad fel jag hade!
Jag försöker att mesta delen av tiden, framhäva det som är gott och bra och fint och positivt...
Sen trillar jag dit och blir nattsvart, och är bara såå långt nere.
 
För livet har inte enbart en sida. Allt som oftast finns det en baksida (och en del andra sidor också...) som gör sej påmind.
Visst, vissa dagar är jag urstark, och skulle kunna gå genom både eld och vatten för det jag vill och tror på. Medan andra dagar är raka motsatsen. Då krälar jag i mörkret på botten av hålan.
 
Ibland undrar jag om det inte finns en bokstavskombination för detta också, som för allting annat nu för tiden. Min skulle nog vara TCEB - Totally Controlled By Emotions (På svenska - Totalt Styrd Av Sina Känslor). Med tillägget TTM.... - Thinking Too Much (Tänker för mycket)
På både gott och ont!
 
 
Vad / vem / varför ?
 
För hur ska man kunna leva och vara, när livet känns som ett gungfly?
 
Vårt hem ska säljas - det tär på en både psykiskt och fysiskt! Osäkerheten och besvikelsen över detta faktum, ligger som en slöja över tillvaron. Osäkerheten över vad som komma skall, och besvikelsen över bristen på respekt. Allting i livet, handlar i sista änden om ärlighet och respekt.
 
Familjen betyder dock mest och är det viktigaste vi har. Jag skulle vilja ruska om, hålla om, skälla och skydda samtidigt! Av kärlek. Men inte bara en person.
 
Och så var det besvikelsen...
Över människan och dess beteende. När man inte kan prata, utan bara väljer att "inte finnas" - försvinna!
Den besvikelsen! 
För ingen är ofelbar, och gjort kan aldrig göras ogjort. Men om man anser sej själv oskyldig till något som hänt, och som man faktiskt själv varit den starkast drivande parten i, då blir det jobbigt.
Jobbigt för alla inblandade. Enklast vore att "lägga korten på bordet" och reda ut det som blev fel. Men med för mycket sagda lögner åt olika håll, så blir det naturligtvis konsekvenser...
Jag är varken oskyldig eller ofelbar, men falskhet är det mest motbjudande jag vet. Lögner, svek och falskhet.
Då gör det extra ont att inse, att den som en gång hade alla dom rätta orden, och använde dom ofta - bara var en tom bubbla!
 
Så med facit i handen, finns det ingen anledning till varför jag ska tiga längre. Jag har också ord. Många ord!
Och så länge det förblir en monolog istället för, som det borde, en dialog - så kommer jag att använda mina ord!
Enough is enough!
 
Ja, det här handlar som du kanske förstår, om många saker på en gång. Hjärnan går på högvarv.
Till allt detta kommer sorgen över att "mista" människor som står en nära också. Inte genom död, men genom vardaglig närhet och vänskap. Oväntade händelser och förutsättningar som innebär förändring.
 
Förändring tycks vara ledordet i mitt liv just nu. Och jag tycker inte om förändringar....
Inte utan betänketid. Lång betänketid. Inte ens med betänketid!
 
På jobbet kommer det också att bli förändringar, eftersom vår chef ska sluta och en ny ska tillsättas. Inget är statiskt - bara en kedja av rörelse och förändring - hela tiden - åt alla håll!
 
Ja, det är kanske tur att vi inte vet vad som ska ske i vår framtid - och att vi alla faktiskt har samma utgångspunkt - HÄR och NU!
För vi vet inget om imorron, inte ens om morgondagen kommer!!!
Jag önskar jag kunde sluta att tänka så förbannat, och att jag inte tog allt så jävla personligt och hårt.
Men det var ju det där med TCEB+TTM...
 
Kunde kanske valt att skriva nåt lättare och trevligare denna sista dagen innan vardagen tar vid, men behövde lätta lite på det inre trycket. Häromkvällen tog tårarna över, idag fick det bli dom skrivna orden.
Tittar på mina händer, här där jag sitter och knappar på tangenterna. Dom skakar.
Sista tidens händelser har satt spår i min kropp. Nu är det bara att bita ihop och se framåt. Vara stark och lugn...
 
Nåja, se framåt i alla fall!
 
 
 
 
 
 

Slutet....

Det kostar på att sitta ute på "bryggan" halva natten. Men det var så trevligt och luften var så varm. Sen kanske det blev lite för mycket gott att dricka, för att kroppen skulle känna sej piggelin idag - men vad gör det?
Mitt val, mitt liv.
Var och en designar sitt eget liv!
 
Huvudsaken är att man gör det man tycker om,
och att ingen annan kommer till skada.
 
Egentligen så är det min sista semesterdag idag, för jag brukar ju alltid vara ledig på fredagar ändå. Så nu sitter jag här och undrar hur det kunde gå så fort?
 
Fyra veckor, som på det hela taget varit fantastiskt sköna och avslappnande.
Tänker på allt som jag tänkte jag skulle göra på min semester. Det var innan semestern alltså...
 
Tänkte att jag skulle ta fram dammsugaren, dammvippan och skurhinken - men ändrade mej...
Hade funderingar på att sy, ändra, laga - men solen har ju skinit hela dagarna...
Av samma anledning så blev det inget gjort i lekstugan över huvud taget.
 
Bokhögen jag hade tänkt att plöja igenom har dock minskat något!
Och växterna inomhus har fått vatten!
Vi har umgåtts med grannar/vänner - spontant och lättsamt, och jag har sovit ut ordentligt om mornarna.
Men även promenerat en hel del - vilket var ett litet mål jag hade...
 
Kroppen har fått både salta och söta bad, ibland fler gånger om dagen.
Och sol!
 
Ja, jag klagar inte på denna semestern.
För det har varit just - SEMESTER!
 
Tids nog är jag inne i vardagstrallen igen, och hinner säkert att göra allt det där jag trodde jag skulle göra. För  det var inte för att jag inte ville, som jag inte gjorde det jag funderade på innan.
Nej, jag prioriterade helt enkelt ledighet före "måsten".
 
Faktum är att jag är glad över att jag kunde göra det. Prioritera mej själv först för en gångs skull.
Har dock inte prioriterat bort varken familj eller vänner - bara göromål.
Det man inte gör idag, kan man göra imorron....
 
Fast det är klart, lite har det blivit gjort. Har skördat och torkat kryddörter, planterat och skördat växter, grönsaker och bär....
Den nyskördade blomkålen blev helt otroligt god, täckt med mozarella och bacon. Efter 30 minuter i ugnen så var anrättningen helt perfekt!
 
Nu tror jag att jag ska gå ut och vattna på lite på dom buskar i trädgården som ser torrast ut. Vill ju inte att dom ska dö...  Sen får det nog bli en lur på dagbädden.....
 
Ha en skön torsdag, vad som är kvar av den.
På återhörande....!!!