anitafeather - Reptilhjärnan och Döden

Det är den (reptilhjärnan), som tar över då det gäller tillfredsställelse och njutning/belöning...

Idag känns det som om det bara är reptilhjärnan som jobbat.

Har i och för sej varken haft tillfredsställelse eller njutning (än! :) ) - men det känns ändå som om det gått på ren överlevnadsmekanism, typ...

Ja, du kanske fattar att det inte varit nån bra dag.

Det startade redan imorse, när magen sa ifrån.

Magras gånger tre, är inte speciellt uppmuntrande, när det än sker!

Sen fick jag jobba i en grupp, där ljudnivån var riktigt härligt hög idag.

Det gjorde inte saken bättre.

MEN, jag har dom bästa av arbetskamrater!!!

Så dagen gick, och jag klarade att stanna kvar och jobba.

Ibland är det tur att det inte syns utanpå, hur man mår inuti...

Men goa kramar, från både arbetskamrater och arbetstagare hjälper upp det hela, en hel massa ! ! !

Nåja, nu är dagen gjord, och jag gjorde till och med lite ärenden efter jobbet.

Var bland annat och lämnade in båda symaskinerna. Den ena för genomgång och service (den gamla gröna Husqvarnan, som jag köpte på loppis i somras). Den andra för att få ett kostnadsförslag, vad det skulle kosta att få den "som ny" igen.

Jag gillar ju min gamla "Golden" (Husqvarna den oxå). Den har varit mej trogen i en himla massa år (ca 25-30).

Det vore sorgligt om den skulle gå hädan nu - fast, då har jag ju haft nytta av den i alla dessa år förstås.

Tjejen i symaskinsaffären sa, att det kunde gå löst på många tusenlappar, OM det över huvud taget gick att fixa - ifall det var ett kretskort. Vem vet?

Nåja, hon kontaktar mej innan hon gör något, och efter att hon kollat innanför skalet....

***************************

Det var otroligt skönt att få åka hem efter att ha uträttat det jag förutsatt mej.

Men jag var ingen bra chaufför.

Satt i min egen lilla värld och körde. Det är fruktansvärt otäckt att känna, att man liksom inte är närvarande...

Jag hoppas innerligt att denna otrevliga känsla ger med sej och försvinner - SNABBT OCH LÄTT!!!

Blir så orolig att jag ska trilla ner igen.

Hamna i gropen och behöva klättra...

Har ju mått så himla bra sista tiden, och varit nöjd med livet.

Okej, jag fattar väl att det kommer skitdagar. Men jag hoppas att dom inte blir allvarliga, långvariga och föööör jobbiga. Anser att jag haft min del av detta, för ett bra tag framåt!!!

Tycker även att det är dags att jag får njuta av livet och må bra - Annars kan jag ju inte stödja och stötta och hjälpa andra, så dom mår bra.... :)

***

Livskamraten har spelat på Lotto ikväll. Så nu är det bara att hoppas!!!

Det vore underbart att få vinna massor, och kunna hjälpa andra....

För jag tror faktiskt att vi skulle göra det. Inte bli gnidna och jävliga, så som man läser och hör om, att folk kan bli.

För, jag menar - vi kom hit, till denna jord, utan någonting.

Vi växte upp med kärlek och trygghet, utan något som helst överflöd av pengar eller saker.

Inte fan blir vi lyckligare av att ha en massa pengar undanstoppade, den dagen vi kilar vidare...

Anser att både barnen och alla andra man bryr sej om, ska hjälpas under tiden man lever på denna planet. Inte slåss om nåt arv, och kunna bli ovänner om något så världsligt och dumt.

*******************

Oj, där kom vi in på döden hux flux....

Nånting man inte pratar om, eller ens tänker på - eftersom det är förlagt med sånt hysch hysch...

Men det är bara att inse - vi ska alla dö.

Sen är frågan om vad det innebär att dö...????

Ingen levande vet....!!!

Vilket får mej att tänka på ett ordspråk/citat...

- Ta inte livet så förbannat allvarligt - du kommer ändå inte levande ur det....!

Tycker det säjer allt!

Till exempel att man ska vara glad, positiv och kärleksfull. Att man ska älska sin nästa och hjälpa dom så gott man kan.

Ingen människa blir glad av motsatsen....

Sen är det väl en annan sak, att man inte vill lämna det man har.

Men vi vet ju inte vad vi får.....

Här kommer den obesvarade frågan in i bilden - Vad händer efter döden (det som vi kallar död!) ???

Men nu känner jag att jag kanske är ute på djupt vatten - och jag har ingen flytväst på - alltså slutar vi här !!!

Bättre att tala om livet vi lever, och ta vara på guldkornen i tillvaron!

För många sådana finns!

Även en skitdag som idag.

Underbara människor, som lyssnar, bryr sej och förstår. Varma kramar, givna från hjärtat...

Ett uppmuntrande ord, ett leende...

Guldkornen är många, bara man ger sej tid att se dom - och plocka dom, för att spara i sitt inre...

Men nu känner jag att jag suttit här och skrivit och tänkt, en bra stund. Nu borde jag gå ner i köket och laga till någonting ätbart, så kroppen får lite näring.

Hade tänkt att betala räkningar och göra bokföringen - men, kvällen är inte slut än....

Kanske tittar in här igen, senare.

Vem vet?!

Kram så länge

Fjäder