Fjäder

- plus + = Status Quo
+   Först förde jag över bilder till datorn från kameran.
-   Sen tappade jag kameran i golvet - och nu fungerar den inte.
 
-    Hade jättesvårt att somna igår kväll. Låg och vred mej som en mask på krok...
+   Sov ut ordenligt (= hela förmiddan!)
 
+  Härligt väder med frisk luft.
-   Segare än seg - orkar inte klä på mej och ta en promenad.
 
-   Telefonen går varm, och jag orkar inte prata med nån.
+  Men när Bästaste ringde så blev jag jätteglad!!!
 
+  Har varit en underbar helg, tillsammans med livskamraten och mysiga grannar.
-   Har skjutit upp resan ner till staden för att handla i flera dagar nu.
 
-   Hjärtklappning och domningar i armarna. Ostkupa runt huvudet. Panik vid tanken på att åka hemifrån.
+  Bearbetar hjärnan med positiva tankar och minnen. Försöker.....!!!
 
+  Känner att jag är på rätt väg!
-   Men det tar sån jävla tid!!!
 
-    Känner mej mer och mer isolerad (delvis självvalt)
+   Är såååå tacksam över livskamraten, barnen, vännerna (och katterna).
 
+  Saknar arbetskamrater och andra vänner.
-   Saknar arbetskamrater och andra vänner.
 
Lika många plus som minus, blir i slutändan Status Quo. Det vill säja, att inget är förändrat.
Och det kan väl vara en bra sammanfattning på mitt liv.
Det är inte mycket som är förändrat. Men jag ska i ärlighetens namn säja, att dom förändringar som är/varit - enbart har varit till det bättre. Så det går åt rätt håll. Även om det går sakta. Och även om det känns som ett steg fram och två steg bak ibland.
 
Men det hjälper jättemycket att vara ute och gå. Att bara vara ute!
Jag har lättare att tänka då, och även lättare att distansiera mej från det som är destruktivt och suger kraft.
 
Tog en promenad häromdagen. En sjukilometare. Med kameran i handen...
 
Ett vattenfyllt dike i skogen har också ett skönhetsvärde...
 
och även om det inte är så mycket färger nu, så finns det nyanser! (inte bara av grått).
 
Mossklädda stenar, med en hel liten värld växande på sej.
 
och kantarellerna växer fortfarande i vägrenen...
 
Men okej, lite färg finns det kvar...
 
En hel bild fylld av hjärtan!!!
Harsyran är som små smycken med vattendroppar på.
 
Och höstvetet glittrar i solens bleka strålar.
 
Lycka, när solen tittar fram efter det som känns som, veckor av grått...
 
Lycka, att få komma hem till Hem-Ljuva-Hem igen, efter en härlig promenad ♥
 
Men nu tog "lyckan slut".
-  för nu är det meningen att vi ska åka ner till staden och göra den där handlingen, som jag skjutit upp så länge...
+  men vi gör den tillsammans!!!
 
(hoppas jag överlever!)
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress