Fjäder

Blodet sjuder och det ryker ur öronen....!
Återstår lite hosta och ett bröst som inte är helt fritt från flunsarester - men för övrigt mår jag bra!
Ja, grannen uttryckte frågan - Är du frisk nu?
Hahahaha....det vete katten om jag vill påstå. Kommer nog aldrig att vara helt frisk - är ju lite småtokig och halvgalen emellanåt. Det trivs jag med, så det tänker jag fortsätta med!
 
Inte har jag tänkt att bli liggandes igen heller (hade jag väl inte tänkt för tio dagar sen heller, men vem är jag att bestämma sånt!?). Hoppas kroppen avstår från vidare virusar nu och att immunförsvaret hämtat sej!
 
Imorron ska jag ta mej till jobbet igen. Det ska bli kul. Antingen lånar jag livskamratens "tyska lilla groda", eller också får han ge mej skjuts. För nu ska Lady'n äntligen få sin nya lilla pryl. Så hon är hos bildoktorn just nu.
Hoppas det går bra så att hon får komma hem imorron igen! Känner mej inte hel utan henne...!
Åtminstonde så blir allt mycket krångligare när hon inte är hemma.
 
Men, livskamraten är ju hemma och kan hjälpa till.
Han är sjukskriven - men är inte så sjuk, att han inte kan köra bil!
 
Däremot så mår han inte så bra.
 
Han är nämnligen utsatt för särbehandling och kränkningar - på arbetet!!!
 
 
 
Jag ska berätta en liten "saga", om hur livet kan te sej på en arbetsplats år 2015...
 
Det var en gång en man, som jobbade på en förvaltning inom en kommun.
Mannen hade sin arbetsplats på ett ställe i den lilla staden. Sen sökte han ett nytt jobb, inom samma förvaltning och inom samma kommun. Arbetet var likartat med det han hade innan.
Han fick jobbet och glädjen var stor.
 
Mannen, som vi kan kalla X, började förbereda för att byta jobb. Han städade på sin gamla arbetsplats och han förberedda på den nya. X tog med verktyg och annat från den gamla arbetsplatsen, till den nya. För utrustningen på den nya arbetsplatsen var dålig, och i många fall bristfällig, medan det på den gamla arbetsplatsen fanns dubletter av mycket.
 
X:s chef, den lilla områdeschefen, höjde på ögonbrynen och undrade vad X tog med sej till nya arbetsplatsen. X förklarade vad han tog med och välkomnade den lilla områdeschefen att komma och se efter själv. Detta ville inte den lilla områdeschefen, utan man kom överens att det var som det skulle. Kom överens i samförstånd skulle man hoppats...
 
Men nu var det så, att den lilla områdeschefen inte alls litade på X. Därför smög han omkring på den gamla arbetsplatsen och fotograferade sådant som han trodde, att X skulle ta med till den nya arbetsplatsen. För den lilla områderchefen tyckte inte om X, och han ville väldigt gärna ställa X i dålig dager hos andra chefer och arbetskamrater. Om han hade varit rak och ärlig, så hade han inte behövt, vare sej att smyga omkring med kamera, eller ha baktankar i det han gjorde...
 
Så kom då dagen när X tog över helt efter sin företrädare, och började på det nya arbetet. Det var mycket att göra. Vissa saker var ordentligt eftersatta och X jobbade på. Han hade god nytta av den "nya" verkstad han byggt upp under tiden då han och hans företrädare jobbade sida vid sida, innan företrädaren slutade.
Men säj den lycka som varar...
 
En dag fick han besök av den lilla områdeschefen. Han kom med kort varsel och han hade med sej sin chef. Detta var första, av många "möten". Alla med den inriktningen att X var en bov.
Den lilla områdeschefen ville ha det till att X stulit från sin gamla arbetsplats. Detta var naturligtvis taget helt ur luften. Allt som "fattades" på den gamla arbetsplatsen, kunde X redogöra för och visa upp, på sin nya arbetsplats. Men arbetsgivaren, genom den lilla områdeschefen, ville statuera exempel.  Så kom det sej då att X fick en skriftlig varning - för något han var oskyldig till...
 
Han blev hotad med polisanmälan och uppmanad att säja upp sej själv!
 
Under tiden som alla dessa möten ägde rum, så spred någon (kanske den lilla områderschefen, då det låg i hans intresse?) skvaller och förtal om X, bland hans arbetskamrater inom förvaltningen där dom arbetade.
X stod ut, eftersom han visste att han var oskyldig till det han anklagades för.
Men hela tiden kom det nya påhopp. X blev särbehandlad...
 
Då mail skickades ut till alla inom förvaltningen "glömdes" X på maillistan. Då telefoner byttes ut, undantogs X utan anledning. När arbetsgivaren anordnade en resa (där X inte var med på grund av sjukdom), satt den lilla områdeschefen och pratade OM honom...
Ja, många små incidenter, och en del större, inträffade. Alla med samma tydliga mål - att knäcka X, så att han skulle säja upp sej!
 
Men nu är det ju så i "sagans land", att det finns företrädare som ska just - företräda, den anställde. X tog tidigt kontakt med dessa människor, för att få det stöd han behövde. Han berättade sin historia. Företrädarna började så smått att ta tag i det hela. Men motarbetades av arbetsgivaren till X.
När X, på arbetsgivarens inrådan, tog kontakt med den företagshälsovård som var knuten till arbetsplatsen - ja, då sade arbetsgivaren till företagshälsovården, att deras hjälp inte behövdes i detta ärende...
 
Det kan ju var och en förstå, att ingen människa orkar, att dagligen bli särbehandlad och kränkt på sin arbetsplats. X uppsökte en läkare och då denna såg hur X mådde, så sjukskevs han en längre tid.
Under tiden X är sjukskriven, så kan man hoppas att företrädarna för honom gör det som åligger dom. Nämnligen att försöka reda ut den situation som blivit till ett infekterat sår, inom förvaltningen.
 
 



Nu kan man ju undra om detta är en "saga" eller ej.
Du som nyss läst igenom den, vad tror du?
 
Jag vet att det inte är en saga. Inte heller en påhittad skräckhistoria. Nej, detta är vad som händer - just nu! 2015! På en arbetsplats, på en förvaltning, i en kommun. Det som är så skrämmande, är att ingenting tycks göras åt det hela. Fack, företagshälsovård, läkare, är inblandade - men också motarbetade!
 
Jag ska säja, att jag är så jävla uppless på alla dessa falska människor, som behandlar sina medmänniskor som skit. Som för egen vinnings skull, smutskastar och förstör - utan tanke på vad det får för konsekvenser.
 
Om det finns någon som har en bra lösning, så är jag idel öra. Men kanske är det så att historien måste komma ut i offentlighetens ljus, för att det ska röras om i grytan och rättvisan ska få segra!
 
Och nu är det då meningen att jag ska gå och lägga mej, så jag orkar upp imorron bitti. Men blodet sjuder och det ryker ur öronen...
 
 
 
Kalmera dej, kära Fjäder, kalmera dej....!
 
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress