Fjäder

Förr i tiden handlade man med kronor och ören.

Sen försvann dom flesta mynt och blev till fladdrande sedalar (som försvinner med vinden).

Nu för tiden är det varken sedlar eller efterföljande plastkort som gäller. Det är några tryck på mobilen, och så har man gjort sin lilla (eller stora) transaktion.

 

Fast egentligen, så är det inte dessa siffror som fladdrar förbi, som är det egentliga betalmedlet i dessa dagar.

Nej, jag vill påstå att det är energi, som är det som gäller.

Allting vi företar oss kostar energi. Mer eller mindre - energi!

Naturligtvis så får vi även tillbaka energi, i form av mat, sömn, fysisk aktivitet, kärlek....

Men balansen mellan givande och tagande, är allt som oftast väldigt skev.

 

För att få pengar, till våra inköp och räkningar, så måste vi offra energi, i form av arbete. Alltså är det energin i sej, som är det verkliga betalmedlet.

För jobbar vi inte (eller är berättigade till ersättning från försäkringskassan eller nån annan statlig myndighet, då vi på något sätt blivit oförmögna att själva ge av vår energi), så får vi inga pengar.

Utan pengar - blir det svårt att överleva.

Utan energi - blir det svårt att överleva!

 

När man som jag, blivit drabbad av utmattningssyndrom, så är det extra svårt att få energin att räcka till. Vissa dagar är det som om varenda uns av energi i ens kropp, och hela system, är puts väck - borta. Man känner sej totaldränerad, på det som ska driva en framåt. Tack och lov är inte alla dagar likadana. Det är som livet i övrigt, som en berg- och dalbana, fast mer påtagligt.

 

Sen är det ju så att allting kostar olika mycket energi också.

Människor kan också kosta energi. Då pratar jag om energitjuvar. Såna som suger så mycket kraft ur en, bara genom att vara i ens närhet, så att man känner sej helt slut efter ett möte med en sån människa.

Lika väl som det finns folk som ger energi, genom sitt sätt att vara och hela sitt väsen. I vanliga fall brukar jag ha rätt bra koll på vilka som stjäl och vilka som ger. Men när man själv ligger på gränsen till att vara helt tom, då kostar det även att läsa av en annan människa.

 

Så ibland går man på en nit, och sen får man sota för det flera timmar efteråt.

Desto trevligare att möta någon som sprider. Där det fullkomligt gnistrar av livslust, glädje och kärleksenergi.

Fast igår så upplevde jag nån sorts paradox på det hela.

 

Jag samlade kraft och styrka hela förmiddagen, för att ta bilen ner till mitt arbete (ca 1 mil) och hälsa på.

Strax efter två gjorde jag slag i saken. Klädde på mej, gick ut och låste dörren till tryggheten och satte mej i bilen. Koncentrerade mej till 120% på bilkörningen ner till staden. Väl framme så fick jag ett helt otroligt välkomnande. Det var kramar och ännu flera kramar, och massor av godhet och kärlek som strömmade mot mej. Allt detta positiva blev nästan överväldigande, och jag kände det som att jag krympte, istället för som det borde vara, att växa.

 

Det var naturligtvis jätteroligt att träffa alla arbetskamraterna, och att dom blev så glada när jag kom. Men jag inser så här med facit i handen, att jag kanske inte var redo för denna upplevelse ännu. När jag kom hem la jag mej och stensov i två timmar ute på dagbädden på stentrappan!

Men, jag gjorde det jag hade förutsatt mej i alla fall. Och även om det kostade mej mer energi än jag hade, så fick jag så mycket positivt tillbaka!!! Livet är verkligen ett givande och tagande.

 

Nu sitter jag fortfarande inne och laddar för att kliva över tröskeln ut i friska luften. Har bestämt mej för skogen idag! Hela kroppen fullkomligt skriker efter träd, barr, mossa, svamp och frisk härlig höstluft. Dofterna i skogen så här års är helt fantastiska.

Så jag väljer att ta en paus i skrivandet här, och återkommer lite senare....

 

 

Nu är det "lite senare" och jag har landat vid datorn igen.

Det blev skogen idag!!!

Livskamraten, med firma Inga 'kymmer, hade arbete ute vid en stuga i utkanten av staden. Jag följde med honom dit, och när han jobbade så tog jag en promenad ut i skogen. Det är så himla fin skog därute.

Strosade omkring i mossan och hitta lyckligtvis massor av trattisar. Som tur var så hade jag en kasse med mej.

Känns som om det blir en tidig kväll ikväll. Jag är fortfarande trött...

Ha en trevlig fredagkväll!

/ Fjäder