MENY
att skriva blogg vid denna tiden på dygnet. Men vad ska jag annars göra?
Sova?
Jo, det hade ju varit en bra grej, men det är inget varken huvud eller kropp vill just nu.
Fullmåne!
Jo, den kanske spelar in, men tyvärr är det mest mitt mående som sätter käppar i hjulet för min nattsömn.
Sov-vilade på förmiddan idag, efter en riktig skitdag igår. Då jobbade jag, men blev så otroligt hjärntrött fram på eftermiddan, att jag inte ens orkade prata med arbetskamraten som kom och ville diskutera något. Ville bara bort därifrån och kände paniken och gråten i mellangärdet.
För nån som aldrig mått skit av utmattning eller liknande, så måste det vara svårt att förstå vad som händer i en människa när energin och orken bara tar helt tvärslut. När man verkar "pigg och normal" (nåja!!!) ena stunden - för att sen bli totalt borta i nästa.
Ja, åtminstonde funkar jag så. Denna gången.
Det slutade i alla fall med att gråten kom när jag satte mej i bilen - dessa tårar!!!
Så fort jag kom innanför dörren hemma, så gick jag och la mej - så totalt helt slutkörd. Halvsomnade, frös och darrade inuti. Med ett huvud så känsligt för yttre stimuli att det kändes som knivar skar i hjärnan.
Tur att jag har en sån fantastisk livskamrat, som vet vad det handlar om och som finns där och stöttar och hjälper! Tack för att du finns! 💕
Ja, så jag var hemma idag alltså.
Hade inte klarat att vara bland folk, hur snälla och goa och trevliga dom än är. Det har liksom inte med det att göra, när man verkligen inte har någon energi kvar i kroppen. När man gått på reserven alldeles för länge.
När det pirrar och domnar i hela kroppen, så det känns som man har kolsyra istället för blod i vartenda litet blodkärl.
Det är riktigt, riktigt vidrigt!
En känsla som är svår att beskriva, om man själv inte varit där.
Jag kan bara hoppas att du som läser detta, inte har en susning om vad jag pratar om. Att du aldrig någonsin drabbats av utmattning, eller kommer att göra det.
För om man fick välja, då är detta nåt man inte vill vara i...
0