MENY
Till min anonyma vän - Tack för din reaktion på mitt inlägg och för kommentaren du gav 😙
Den manade till eftertanke.
Ja, det känns lyxigt att få ha privilegiet att välja om man ska ta ut pension i förtid eller ej 🙏
Som vid alla stora val här i livet, så får man tänka efter före. Många gånger!
Det blir sällan som man tänkt sej - men - i vissa fall blir det bättre. Och med facit i handen är jag glad att jag tordes. Det var ett svårt beslut och absolut ingen självklarhet.
Efter att ha mått dåligt med upprepade utmattningssyndrom under flera år, så tog jag ändå chansen.
Det kändes som om det var antingen det, eller ett fortsatt varv i ekorrhjulet som så sakteliga tog knäcken på mej. Så valet var egentligen ett resultat som frammanades av min hälsa.
Man får lära sej att hushålla med dom resurser man har, för ekonomiskt är det ju inget överflöd precis. Som en vanlig enkel arbetare så har man inga stora summor att tillgå, och inga specialprivilegier heller. Men om man lever enkelt och inte har för stora krav, då funkar det.
Så har det i alla fall blivit för oss. Då är vi ju två som kan dela på allt - vilket naturligtvis också bidragit till att det funkar. Men jag blev så glad över din kommentar - för det är precis som du antydde, ingen självklarhet i detta samhälle, att kunna bli "fri" i förtid.
Nu är det ju sån tur att både livskamraten och jag är hemmakära och tycker om det lilla och enkla. Vi har inget behov av att resa eller gå på kostsamma evenemang till exempel. Bara det gör ju att kostnader hålls nere på ett naturligt sätt. Att uppskatta det lilla är en stor gåva att förvalta.
Jag tjatar ju alltid om att man ska plocka ut guldkornen i allt och se det positiva och fina i det vi har runt oss. Det kan låta som flumsnack, men faktum är att ju mer jag praktiserar detta, desto bättre mår jag. För det finns så mycket vackert i vår tillvaro, som vi ibland måste anstränga oss lite för att se. Men det finns där. Redo att upptäckas och förstå, om man ger det chansen.
Jag tror jag blivit mer ödmjuk till livet på senare år. Inget är en självklarhet längre. Inte minst livet i sej. Bara att vakna och kunna kliva upp ur sängen till en ny dag är underskattat.
Under några års tid nu, har jag/vi mist så många fina människor i vår närhet, som inte fick chansen att fortsätta göra detta. Det har mestadels berott på sjukdomar, som sakta men säkert sugit livet ur deras kämpande kroppar och själar. Någon har själv valt att avsluta, men ingen av dom dog på grund av ålder.
Det får en också att tänka till, vad som är viktigt här i livet. Förr var det vanligare att människor dog av ålder och av att ha kämpat och levt sina liv. Nu kan jag tycka, utan att vara cynisk på nåt sätt, att naturliga dödsfall är mera sällsynt. Vi lever i en värld som i mångt och mycket inte är skapad för att leva i. Med stress, krav och alldeles för stora förväntningar på saker och ting. Men detta är bara mina funderingar och tankar. Dock har det påverkat mina egna val. Till exempel att ta ut pension i förtid och välja att "rätta munnen efter den matsäcken". Det är i sanning en lyx! 😊
Så återigen Tack till dej som skrev kommentaren i mitt inlägg om "Tankar" för ett tag sen. Du fick mej att stanna upp och tänka till. För det man ser i sin egen vardag och i sitt eget liv, kan av andra ses som något helt annat. Så är det ju. Vi är alla olika och tänker olika. Därför är det skönt att manas till eftertanke 🙏
Avslutar med några vackra bilder från Svalnäs och Skogshyddan (Lidköpingsbor vet var det är).
0