Fjäder

Kvällens föreläsning
Jag hade faktiskt inte tänk att åka. Faktum är att jag försökte komma på nån bra ursäkt för att slippa.
Men jag kom inte på nån, så jag åkte trots allt. Vilket, så här med facit i handen, visade sej vara ett bra beslut.
Men hallå, det började klockan 8 - på kvällen! Det var nere i lilla staden - alltså inte hemma i Hem-Ljuva-hem här i tryggheten i Västanåker, OCH det var förenat med en massa människor. Tre saker som i vanliga fall inte ens skulle vara tänkbara för "den folkskygga och antisociala eremiten, som bara vill vara hemma".
Men...
Jag är som sagt glad att jag åkte - på Pär Johanssons föreläsning.
Ja, ni vet, han som startade Glada Hudikteatern uppe i Hudiksvall. Som har hjälpt och lyft människor som annars kanske skulle suttit någonstans och knutit skosnören, varit instängda i sej själva och aldrig blivit sedda som dom fantastiska människor dom är.
Ytterligare en anledning till att jag inte ville åka innan, var den senaste tidens mediastorm, mot just Pär Johansson. Hur han tjänat pengar på dessa utvecklingsstörda människor och stoppat pengarna i egen ficka, typ. Jag har inte följt debatten. Jag har inte ens sett dom granskande repotage som visats i TV. Jag har bara hört lösryckta fraser här och var. Men ändå tillräckligt, för att den man, vars arbete jag beundrade så, skulle rasa ner för trappstegen som jag hade petat iväg honom uppför. Jag kände mej sviken. Ja, precis så kändes det. När en människa som gjort så mycket gott och bra, bara visar sej vara en vanlig människa med fel och brister som alla andra.

Det första Pär Johansson pratade om ikväll, var just detta - om pengar,granskning, media. Han förklarade från sin ståndpunkt och vi åhörare fick ställa frågor. Inte en fråga kom om detta. Nej, det var ju faktiskt inte därför vi kommit, vi som satt där, gick det upp för mej i samma stund som jag hörde honom. Det var ju för det , i mitt tycke fantastiska han åstadkommit med sitt arbete.
Sen berättade han, visade korta filmklipp och fick oss i publiken att både skratta och fälla en tår.
Jag är glad att jag åkte ner till lilla staden för att lyssna på Pär Johansson - en normalstörd helt vanlig, fantastisk människa!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress