Fjäder

Sitter på balkongen. Tar en kall öl och läser Pluras bok, Resa genom ensamheten.

Det är varmt och kvavt, ömsom sol ömsom moln. Boken har jag hållit på med länge. 

Det går inte att ta för stora tuggor av Plura åt gången. Men jag älskar hans öppna, rättframma sätt att skriva. Inget göms bakom vackra fasader. Det är enkelt, naket och ärligt. 

Inget hymleri, vare sej om knark eller knull, spelningar eller låttexter. 

Bara rätt på, naturligt och vackert i sin avsaknad av förskönande omskrivningar. 

Jag gillar ärligheten. Förmågan att fånga läsaren genom att brutalt förmedla den råa sanningen. 

 

Jag önskar att jag också ska bli så där komplicerat enkel i mitt skrivande. 

Men så kommer en hel massa konsekvenstänkande in i bilden. Tänk om hon/han/den som läser vad jag skriver, känner igen sej i min text, eller känner sej utlämnad!?

Man får ju liksom inte lämna ut människor utan att dom har en chans att försvara sej, eller åtminstone säja sin version av händelser och minnen. Eller!? 

Det skulle nog inte tas emot på samma sätt som när en kändis skriver det... 

Fast, fan vet - det handlar nog bara om hur öppen man vågar vara. Och ärlighet vinner i längden säljs det ju... 

 

Är dock inte helt säker på det där sista påståendet. Inte när man ser sej omkring i samhället. Det verkar som om både ärlighet, respekt och vanligt jävla sunt bondförnuft är reliker från en svunnen tid. 

Numera gäller det att framhäva sej själv, med alla medel. Att utgå ifrån att alla andra kommer längre ner på prioriteringslistan, oavsett vad det handlar om. 

Hur kunde det bli så här? 

 

Har haft en dag tillsammans med lilla svärmor idag och vi har diskuterat många saker. Bland annat utvecklingen av vår vardag och samhället i stort. 

Hon är så klok, min 89 åriga lilla svärmor. Med ett minne långt utöver vad jag skulle kunna drömma om i den åldern, så kan hon berätta både händelser och episoder ur sitt långa liv - lika kristallklart som om det hade hänt igår. 

Hon kommer ihåg allt! Människor, namn, släktskap, var dom bodde, när och vart dom flyttade och allt därtill. 

 

Men summan av alla berättelser blir ändå att människor hade mera folkvett förr. Att man respekterade både varandra och dom lagar och regler som gällde. Lika för alla. 

Man cyklade till exempel inte på trottoaren, eller mot trafiken. Man var artig mot andra och bad om ursäkt om man gjort nåt fel. Man var helt enkelt mer mån om att andra också skulle må bra och känna sej trygga. 

Enklaste sättet att uppnå detta är att alla följer samma regler och att man visar respekt till sina medmänniskor. 

Hon (lilla svärmor) har lång livserfarenhet och jag håller med henne i mångt och mycket. Hon är så klok. 

 

Så har hon sin (ofta sjuka) humor också 😅. 

Vi kan skratta tillsammans så vi nästan kiknar ibland. 

Ja, hon och Plura har faktiskt en hel del gemensamt, trots sina totala olikhetet. Jag antar att det är därför jag gillar dom båda. 

Dom står för nåt bra. Nåt som kanske är svårt att sätta fingret på, men som känns i hjärtat. Även Plura har ett sjuhelvetes minne, trots att han levt ett liv på gränsen i så många år. Men dom har förmågan att kunna förmedla saker på ett rakt framt sätt, utan att skada nån, bara genom sitt sätt att berätta. 

 

Jaha, då har jag jämfört lilla svärmor med Plura då - eller tvärtom. Allt är möjligt i Fjäders hjärna! 

Kanske även jag kan lära mej att skriva eller berätta på ett naturligt och avskalat sätt i framtiden. Bara rakt av, utan hämningar 😎. 

Who knows? 😉