Fjäder

 

Så är det.

Jag har ingen som helst lust att göra något av allt det som skulle behöva göras:

Näää... jag har ingen lust!

 

Så jag sitter här och knappar på mina tangenter och försöker komma på nåt vettigt att skriva om.

Vilket får tankarna till en händelse jag inte kan glömma...

 

Förra veckan var jag inne på en av stadens större mataffärer. Jag stod i kö vid den manuella chark- och delikatessdisken och tittade samtidigt på folk runt omkring mej. Det var åtta nummer tills det blev min tur, så jag stod där i godan ro och iakttog...

Framme vid disken stod det en äldre dam. Hon hade lite svårt att bestämma sej för vad hon ville ha, och jag förstod av samtalet hon förde, att hon kanske inte hade så mycket pengar att röra sej med. Desto viktigare att välja rätt.

 

Men, tydligen så tyckte inte den unga tjej som stod bakom charkdisken likadant...

Hon tittade ut mot oss kunder som stod och väntade på vår tur - och himlad med ögonen, ovanför den äldra kvinnans huvud!!!

Hon visade med all tydlighet hur uttråkad hon var av att expiera kvinnan, och visade en attityd som fick mej att bli både ledsen och förbannad.

Tack och lov så tror jag inte den äldre kvinnan som handlade uppfattade varken ögonhimlandet eller den uttråkade och arroganta attityden hos tjejen bakom disken. 

Jag hoppas i alla fall att hon inte gjorde det!

 

När det blev min tur att handla så fick jag den andra expediten bakom disken och jag gjorde mitt inköp och gick därifrån. Men händelsen gnagde i mej och dagen efter (när jag tänkt igenom det hela ordentligt) ringde jag till den aktuella affären och bad att få prata med den personalansvarige.

Personen ifråga var ledig, så jag fick prata med en kvinna som sa att hon kunde ta emot mitt ärende. 

Jag berättade vad jag sett och upplevt och hon lovade att 'föra det vidare'.

Om det blir så vet jag ju inte - men kan hoppas i alla fall.

 

Men på ren svenska - hur i helvete kan man som anställd i en affär (som erbjuder betjäning av kunder som handlar i en chark- och delikatessdisk), stå och göra sej 'lustig' öven en människa som handlar!?! 😠 Och samtidigt visa sin inkompetens och taskiga attityd ut mot andra kunder ?!? Så nedlåtande och nonchalant 😠

 

Nu är det ju inte alla expediter eller anställda i affärer som agerar på detta sätt. Nej, dom flesta har vett att vara trevliga gentemot kund och göra sitt bästa att inte visa vad dom kanske tänker och tycker. Jag kan förstå att det kan vara pressande i vissa lägen och att man som butiksanställd ställs inför en hel massa olika situationer.

Men, det som så många andra är ett serviceyrke, där man får lägga sina egna värderingar och tankar åt sidan, för man är ju i det läget arbetsgivarens ansikte utåt!

 

Det ska bli intressant att se om det blir nån förändring.

Annars får jag nog säja att den arbetsgivaren har misslyckats med informationen till sina anställda och att dom mister en kund på grund av det.

 

För hur det än är och vad man än tycker om det, så spelar vi alla olika roller, beroende på vilken scen vi står på. Om scenen är hemmet, så har vi en viss roll där - förhoppningsvis den mest avslappnade och äkta rollen som oss själva. Men om vi är på arbetet, så måste vi anpassa oss för att smälta in i rollen till just den scenen och dom förutsättningarna.

Vi byter roll och scen otaliga gånger varje dag - och vi förväntas att göra det utan protest eller attitydsvårigheter, för att samhället ska fungera så bra som möjligt för alla.

 

Det finns en hel massa regler och anvisningar om hur vi ska vara. Lika många skrivna som oskrivna. Och om alla gör sitt bästa i varje situation, så behöver det inte uppstå meningsskiljaktigheter som leder till något värre. Man får helt enkelt använda sitt sunda förnuft och försöka att glida in i den roll man har så smidigt som möjligt.

 

I rollen som anställ får man aldrig förolämpa (skymfa, såra, kränka, skämma ut, chikanera, förnärma, förorätta) eller på annat sätt skada någon annan. Det ska man ju inte i det privata livet heller - men där har vi ett eget ansvar för det vi säjer och gör, på ett annat vis än om vi gör det på en arbetsplats. 

 

I det samhälle vi lever i blir kraven bara större och större på oss som människor. Vi förväntas klara av stress, oförrätter, orättvisor och allt annat som dagligen kastas på oss. Och vi förväntas att bita ihop och göra vårt bästa. Dom flesta gör det. Man alla orkar inte. 

Då kan det bli situationer som eskalerar och ger ringar på vattnet och drabbar fler än det var tänkt.

 

Jag tänker på den gamla damen som stod där vid disken och valde bland

ändbitarna (som man i affären skär bort och lägger i en bunke).

Vi vet inte ett skit om hur hon mår, om hon är ensam eller har släkt och vänner.

Vi har inte en aning om hon har bra ekonomi eller är fattig, om hon är frisk eller sjuk.

Vi vet inte någonting över huvud taget och henne.

Och det behöver vi inte heller.

För som kund i en stor mataffär så ska hon ta mej fan bli bemött med vanlig jävla hyfs!!!

Precis som alla andra.

 

 

Nu är frågan vad det ska bli av denna dag.

Ja, först blir det lunch,

men sen är jag inte så säker längre.

Kanske det blir en siesta,

eller också dyker det upp nåt...

Man vet aldrig.

Och det är en av grejerna som är så härligt med att vara pensionist -

att inte behöva planera,

utan man kan ta det som det kommer.

 

Jag önskar dej en bra dag

och hoppas att din roll och scen passar dej idag!