Fjäder

Orden jag tänkte har försvunnit - och jag får improvisera, igen.

Det blir så när hjärnan varit upp- och påkopplad hela dagen - mestadels med att lyssna.

För hela dagen idag, har jag suttit vid skrivbordet och skapat - och lyssnat. 

Skapat kort som ska bli till gåvor, lyssnat på radion - och gråtit och skrattat omvartannat.

  

Ja, för det finns inget bättre än att lyssna på (till exempel) 'Sommar' och 'Vinter' på Sveriges radio när man sitter och skapar. Gamla och nya program blandat. En fantastisk variation av människor som pratar sej igenom en timme i etern.

Berättandes om något som ligger dom varmt om hjärtat - och spelar passande musik därtill.

 

Komikerna ligger som vanligt i topp om att berätta dom mest sorgliga verklighetshistorierna och upplevelserna. Kan tro att dom måste få balans i tillvaron, genom att vara tvärt emot sina jobb - där dom förväntas att leverera humor, skämt och mycket skratt i en ständigt strid ström till sina åhörare.

I såna program som *Sommar' eller *Vinter' kan dom därför låta allvaret och ibland sorgerna komma till tals. Det blir med ens verklighetsnära och mycket personligt. Och för det mesta väldigt njutbarat att lyssna på.

 

Idag har jag lyssnat på många såna program. 

Jag sitter fortfarande i sovtröja och morgonrock. Med raggsockor och mina "undergörande" Dollarstoretofflor! Dom funkar fortfarande och jag har inte alls ont i mina hälar lika ofta som innan dessa blå, fula plastskor kom in i mitt liv. Det var ju det där med att söka det enkla (och att ha en jäkla blåtur när man följer magkänslan). Ibland blir det bara bra!

 

Att jag fortfarande sitter i nattkläder känns ganska naturligt en dag som denna. Det snöar, blåser och är allmänt trist väder ute. Snart ska det övergå till regn, om man ska tro väderlekssiarna. Efter ett par dagar och nätter med tvåsiffriga minusgrader och vitaste, vackraste snön, så ska detta vackra alltså regna bort...

Så vem fan vill gå ut liksom?!?

 

Just nu står en Jansson i ugnen och doften börjar sprida sej i hemmet på tredje våningen. Eftersom vi inte åt julmat i den bemärkelsen att vi blandade allt och tryckte i oss på julafton - så börjar snålvattnet rinna till vid doften av denna underbara gratäng. 

Det blir enligt vårt sätt att se det, så mycket godare när man kan plocka ut det man gillar av den så kallade julmaten, och ägna sej åt varje rätt för sej. Så idag blir det alltså Janssons frestelse med inlagda rödbetor och en krispig grönsallad till. Naturligtvis serveras 'en kall' till detta. Inte nödvändigt för alla, men vi gillar kombinationen och njuter därav.

 

 

Men det känns lite knepigt att inte ha varit ute på hela dagen. Fick ställa upp balkongdörren och släppa in frisk luft flera gånger medan jag arbetade. Det är nåt visst med doften av snö! Och kyla!

Men jag har tagit tillvara på dessa dagar vi haft och varit ute och pulsat och gått i snön. Till all lycka så lyckades jag pricka in mina promenader dom soltimmar som också varit 🙏.

Återigen - ibland blir det bara bra!!

 

Var precis ute och kollade till nämnda Jansson - men den var inte klar trots att klockan ringde... 

Beror naturligtvis på att jag börjat köpa fast potatis från en handlare, och att jag inte riktigt kommit in i användningen av dessa. Trots att jag köpt av honom i flera månader nu, så sitter det gamla mönstret i med mjölig potatis som jag använde förut. Men denna potatis är så god - och användbar till allt, bara man förlänger tillagningstiden, och i vissa fall temperaturen.

Så nu kan jag säja att både magen och snålvattnet jobbar på - kurr! 😉

 

Bjuder på några vackra bilder här - "visuell psykofarmaka"...

Detta uttryck hörde jag för första gången idag när jag lyssnade på Lasse Åberg på radion. Tyckte det var ett sånt fantastiskt uttryck för att låta ögat må gott, och därmed också själen! 💜

Synlig medicin med andra ord..  eller ännu enklare - om du tycker om / njuter av om det du ser, så mår du bättre (vackra vyer, bilder, saker...)

 

 Nu var äntligen Janssonen klar och vi har precis ätit!

Det var Gott!!!

 

Samtidigt som vi åt så lyssnade vi på 'Kvällspasset* på P4.

Ämnet för kvällen var "Vart är du på väg" just nu...

Då ringde det en dam till programmet - Margareta 96 år !!!
Pigg, vältalig, klok - och berättade vart hon var på väg i livet.

Det var samtalsgrupper, möten med människor etc....

 

Det är så skönt att höra en människa vara så positiv.

Oavsett ålder. Men speciellt vid den aktningsvärda åldern.

Hoppas och önskar att jag också ska vara sån när/om jag når den åldern 💝

 

Nu börjar matkoman att ta plats

och själv ska jag ta plats framför tvn - med en stickning i händerna 😚

Det blir troligtvis en film att vila ögonen på.

Eller så börjar vi på en ny serie.

Oavsett så är det skönt att ha ett tryggt och varmt hem, med mat på bordet och en säng att sova i.

Man ska ldrig ta nåt för givet och man ska aldrig sluta vara tacksam för vad man har!

 

Tack för att du tittade in och läste årets andra blogginlägg! 

På återseende!